Och sÃ¥ var lille Oliver här hemma hos oss – Aj lajk it ö lÃ¥tt! Passar pÃ¥ att berätta lite om vad som hänt medan han ligger i barnvagnen och sover lite här bredvid!
Kejsarsnitt var det ja… Ã…kte in till förlossningen vid sju pÃ¥ morgonen i tisdags och där fick vi först ligga i ett rum och ta CTG-kurva i 10-15 minuter sen fick vi komma in i ett förlossningsrum för att förbereda en del. Skulle fÃ¥ dropp, kontrollera Monsters läge i magen, ta blodtrycket, byta om för operation (bÃ¥de jag o Johan), sätta in en kateter i urinblÃ¥san och fÃ¥ ytterligare information om vad som händer efterÃ¥t. Sköterskorna var jättegulliga och vi blev väl omhändertagna. Läkaren som skulle operera kom in och presenterade sig ocksÃ¥ ungefär en halvtimme innan det var dags.
Jaha, sen var det dags och jag rullades iväg mot operationsavdelningen och Johan följde pÃ¥ sÃ¥klart. Först kom vi till ett förberedelserum och där fick jag en massa massa sladdar kopplade till mig sÃ¥ man knappt vÃ¥gade röra pÃ¥ sig… sen rullade vi in i nästa rum – operationssalen. Där var 6-7 personer som skulle ta hand om mig (oss) och narkosläkaren kom och skulle sätta in ryggbedövningen vilket han gjorde och sen satt han och skulle försöka distrahera mig lite medan mÃ¥nga andra byggde upp en ”vägg” vid magen sÃ¥ att vi inte skulle se nÃ¥got. Det började sticka i benen väldigt snabbt och man märkte att det domnade bort mer och mer men jag kunde fortfarande känna beröring och röra pÃ¥ fötterna (vilket gjorde mig väldigt nervös just dÃ¥). Läkaren och sköterskorna höll pÃ¥ bakom skynket och jag noterade att en sköterska och narkosläkaren lite ”diskret” sa att de hade börjat – och nÃ¥got snitt hade jag inte känt… bara att det var där och pillade. SKÖNT! Släppte greppet nÃ¥got om Johans hand, hehe. Och vips (efter en jättekort stund) sÃ¥ sjönk magen ihop och man hörde ett gurglande barnskrik – Oliver var utanför magen och klockan var 10.25! Han sveptes snabbt in och jag fick en lila, kletig liten knodd pÃ¥ bröstet. Kunde inte röra mig pga av alla sladdar och jag började böla av att se honom och lättnaden över att han var ute och sen tar sköterskan undan lite av omlindningen och dÃ¥ ser vi direkt att det blev en pojke!!Â
Johan fick följa med till en annan plats (som jag inte såg bakom huvudet) och hjälpa till med navelsträngen och lite annat smått o gott medan jag syddes ihop. Johan kom tillbaka med ett knyte i famnen och satt, med världens största leende, bredvid mig till allt var färdigt med magen. Sen kopplades alla sladdar bort och jag fick ha vårt lilla barn på bröstet medan jag rullades upp till rummet på förlossningen igen! Johan var såklart med och han fick hjälpa till att väga, mäta och sätta på kläder medan jag fick smärtstillande spruta i baken (rättvist va?!).
Nu vaknar Oliver till… tar lite paus…
(Var mest lite ynkynk sÃ¥ jag fortsätter) Fick käka lite och börja amma, upp och stÃ¥ när bedövning började släppa och mäta blodtrycket flera gÃ¥nger. Sen var vi redo för att rullas in till BB! Där fick vi veta att vi hade eget rum och det var inga problem för Johan att sova över! Vi var mest inne pÃ¥ rummet eftersom man inte var sÃ¥ kaxig med att röra sig – men jag var ändÃ¥ uppe och gick nÃ¥gra steg och sÃ¥. Vi tittade pÃ¥ Oliver hela tiden – var svÃ¥rt att ta ögonen ifrÃ¥n vÃ¥rt lilla mirakel! Första natten gick helt okej! Visst sov vi dÃ¥ligt och oroligt men det gjorde inte Oliver. Efter klockan halv tre sov han som en stock en lÃ¥ng tid framÃ¥t. Man blev hela tiden uppassad med mat och sköterskorna tittade till oss hela tiden för att kolla olika saker och hjälpa till. Senare pÃ¥ eftermiddagen kom de dock och sa att Johan inte kunde stanna över andra natten – de behövde hans plats till nÃ¥gon annan. Han stannade till kvällen och jag var sÃ¥ trött dÃ¥ sÃ¥ vi gjorde oss i ordning för att sova. Vid tolvtiden tror jag att Oliver somnade själv i sin säng och jag somnade nog ocksÃ¥ en timme. SEN gick det inte sova mer… mellan ett och tre var Oliver jättepigg, ville äta, bajsade och tittade med sina söta ögon pÃ¥ mig. Det andra barnet (som sov i samma rum med sin mamma) höll ocksÃ¥ igÃ¥ng samma tid. Oliver vägrade somna själv och jag fick ha honom pÃ¥ bröstet frÃ¥n klockan tre till klockan sju. Han sov sÃ¥ gott sÃ¥ men det gjorde inte jag… om jag försökte ändra pÃ¥ honom blev han inte glad och jag kunde inte slappna av (i den obekväma sängen) för jag var rädd att han skulle ramla ner pÃ¥ golvet om jag inte höll kvar honom pÃ¥ bröstet… Efter frukosten vid Ã¥tta somnade Oliver i sin säng och jag fick passa pÃ¥ att vila lite. Johan kom och tog Oliver ut ur rummet sen sÃ¥ jag kunde fortsätta sova lite. DÃ¥ kände jag mig förstörd och fick Ã¥ngest över att behöva sova där en natt till – det pallade jag inte. Ville hem!! Helst hade de velat att jag stannade en natt till men de tog lite tester pÃ¥ Oliver, Johan badade honom och vi gick igenom olika saker innan vi fick Ã¥ka hem och istället komma pÃ¥ Ã¥terbesök pÃ¥ söndag. Nu har vi BB-hemma som de kallar det. De ringer fram till söndag och kollar hur allt gÃ¥r och vi lovar att ringa om det är nÃ¥got ocksÃ¥.
I natt har han sovit mellan oss… eller njae… han ville inte ligga där själv sÃ¥ jag och Johan har gÃ¥tt i ”skift” med honom medan den andre har fÃ¥tt sova lite. Fast jag sov pÃ¥ mitt skift ocksÃ¥
Ammade honom i fåtöljen på nervåningen och sen somnade jag med honom på bröstet. Sedan tog Johan vid och satt uppe och lyssnade på webbradio på hockeymatch och sen två timmar senare (klockan var halv sju) ammade jag Oliver i sängen och somnade återigen med honom på bröstet. Vid åttatiden vaknar han så då går jag upp och känner mig väldigt utvilad! Så skönt det var att sova hemma!!!
Nu har Oliver som sagt legat i sin barnvagn för första gången, medan jag skrivit det här, och där verkar det vara skönt att ligga ensam och det är väl för att det är lite mindre space. Han sover fortfarande och Johan har precis kommit upp också och håller i detta nu på att göra i ordning en smarrig frukost! Vilken man jag har som vill vara med och göra allt!
Nu hÃ¥ller vi oss hemma till pÃ¥ söndag och bara myser som familj! Sen framÃ¥t sÃ¥ hör vi av oss om besök och annat sÃ¥klart! Bilder kommer jag att lägga upp sÃ¥ smÃ¥ningom – en sak i taget!
Johan och Oliver är kärlek när den är som störst! LOVE!
Ciao bella!